Jag antar att jag inte har så många läsare kvar nu då inläggen varit minst sagt oregelbundna men jag tänkte prova på att skriva ett inlägg igen nu när vi varit här i ganska precis 3 månader. Ett inlägg som summerar min säsong här i KH.
Den här resan har varit precis allt jag hoppats på. Jag har fått uppleva så mycket och träffat nytt och trevligt folk i alla olika åldrar. Folk som springer upp på stighudar och lever det riktiga bummarlivet i stugor utan elektricitet och rinnande vatten, det livet jag har en bit kvar till. Där jag måste lämna min bekvämlighetszon och växa ifrån den fjuniga tonårspojken jag fortfarande tror att jag är och bli den personen som inte klagar över att handskarna är lite kalla eller att pjäxorna skaver. Det vad den säsongen jag hade i tankarna innan jag lämnade Sverige och trots att jag avundas och imponeras utav dessa människor finns det ingenting jag ångrar när jag tittar tillbaka på säsongen, eventuellt några dussin öl i lördags..
Jag har åkt precis så mycket skidor som jag har velat, jag har fått se miljöer och vistats i skidorter som många bara drömmer om och jag har träffat de kanadensare som man driver om på 9gag.com. De trevliga och oblyga kanadensarna som ber om ursäkt när DU gör något fel.
Vi har under vår vistelse här fått otroliga åk inom området, turat i Rogers pass, besökt Revelstoke och Panorama, kollat på världens största hockeyliga och frossat bland Doritossmaker och sötpotatisstrips. Vi har en skotertur planerad nu i dagarna där samma miljöer kommer att upplevas men denna gång från dynan på ett 160 hk mullrande monster. Som ni förstår har säsongen varit långt ifrån tråkig. Jag tänkte på hur lycklig jag verkligen var när vi i lördags satt ett stort gäng i en solgrop och drack öl, lyssnade på musik och samtalade över hur säsongen hade sett ut. Detta efter att på morgonen ha tagit en kortare hike och åkt ett åk från T3 toppen i strålande sol och på mjuk snö.
Det är med både skräck och glädje jag inser att jag bara har 20 dagar kvar här i Kanada. Skräck för att återvända till den världen där man inte tar varje dag som den kommer och bara kan kliva upp ur sängen och ta bilen upp till berget för att leta puder. Skräck för att behöva tänka på framtiden och möta de problemen som kommer uppstå. Skräck för att lämna vad som kan ha varit den bästa tiden i mitt liv. Glädje över att få träffa sin familj, min mamma, min pappa, mina systrar och deras barn. Glädje över att veta att mina kompisar bara kommer att vara ett telefonsamtal bort. Glädje och skräck över att ha insett hur mycket man saknar de personer man tar för givet hemma och hur jag sakta även insett att jag aldrig kommer kunna flytta ifrån den lilla staden Östersund så länge folket jag bryr mig mest om finns där.
Det kan tyckas att jag bara varit borta och njutit, vilket till stor del stämmer, men jag har också lärt mig så otroligt mycket och vill tacka ALLA jag träffat här för att ni gjort min vistelse så bra som den bara kan bli! En sådan skara med folk från hela Sverige som är i olika åldrar hade jag nog aldrig träffat på ett annat sätt och alla har inspirerat mig på ett eller annat sätt.
Vad jag menar är nog att får ni chansen att göra en sådan här resa så ta den! Ut och se världen och gör det ni brinner för. Kan låta som en klyscha men då får det göra det (är det inte en klyscha att skriva att saker är en klyscha?). Jag kommer aldrig att ångra den här resan och det känns som att den kommer att få mig att se på många saker väldigt annorlunda.
Jag är så fruktansvärt dålig på att ta bilder så jag personligen har ingenting att bidra med men jag tänkte att jag kunde länka en riktigt härlig blogg med mycket videos och filmer från ett gäng som gör säsong här. Jag är inte med på eller i någon utav dessa men dom funkar trots det ;).
www.densparkandehasten.wordpress.com
Jag ska försöka uppdatera mer regelbundet nu de sista dagarna här och kommer förmodligen att skriva ett summerande inlägg med mer fokus på de utflykter vi gjort då det här blev mer.. ja, vad det nu än blev! Ber också om ursäkt för konstig meningsbyggnad och eventuella stavfel men klockan är 00.45 här och jag orkar inte läsa igenom nu.